Nu börjar det bli dags för Bad Betty som går av stapeln på lördag den 19e. Jag har varit med en gång förut 2018 och då gick cowboy-dressage ok, men groundwork och trailcourse var katastrof. SÅ man hoppas ju att det skall gå i alla fall liiiiiite bättre i år. 

 

Ridlektionen i torsdags fokuserade på groundwork och dressyrbanan. Groundwork har vi ju gjort nu men den typen som man tävlar i har vi ju eftersatt rent sorgligt. Så ikväll får vi öva på det. Backa i mönster tex. Där man håller pisken bakom ryggen för att signalera. Och "sending" runt tunnorna där kroppen skall signalera böjningen snarare än att man skall behöva använda grimskaftet alls. 

 

Under sadel övade vi på dressyrbanan som sagt. Och när man lägger till den nivån av precision ("accuracy") så blir ju minsta lilla sak helt plötsligt svår i kubik. Att få alla övergångar preciiiis vid rätt kon tillexempel.

Därav den något ovanliga beställningen av 24 små vita papperskorgar som är på väg till wawawai road i detta nu! De skall få bokstäver så blir de dressyrbane markörer för vidare övning. 

Usch ja. Jag känner mig föga förberedd för Bad Betty men vi får väl se hur det går!