I veckan var där ridlektiondags igen. Och vi fick beröm för öppnan! På bara en vecka tyckte dessutom D så det var stort beröm. Men ridlektionen började inte lika bra. Vi som galopperat så fint på lina sista gångerna. Men INTE nu. Annie bar sig allmänt illa åt på linan så D skulle prova lite. Men det bar sig inte bättre än att Annie slet sig och sprang längst bort i hagen och stod och blängde. Va?! vilken epic fail! Men sen fick hon tack vackert jobba på på linan efter att hon kom tillbaka. För det gjorde hon i alla fall. Hon kände nog på sig att hon gjort bort sig!

Och sen var hon god som gull under själva ridningen. Men nya övningen var svår. Jag gillar ju när det är lite sådär fyrkantigt så man vet precis vad man gör. Men nu var det en sk Pinball övning. Dvs från volt till shoulder over till counterflexion till shoulder in till volt etc etc och helt random. Svårt. Men säkert nyttigt och som det känns nu; en övning vi kommer att hålla på med braaaa länge.

Men pån bara!

Och på linan så blev läxan ffa att jobba på att inte tillåta avoidance, dvs att inte låta läcka utåt utan att trampa under sig och böja sig ordentligt. I trav ett par dagar och så komma tillbaka till galoppen när det verkar bra i traven. Jaja. Bakläxa får man väl tåla då och då. Very humbling.

 

Och sista kvarten av ridlektionen tillbringades på trailbanan. Den var ju förfärlig 2018 i bad betty. Nu gick det lite bättre men läskiga saker blir nog aldrig vår styrka.Jaja. Bad Betty om två veckor få se hur det skall gå?

 

Bild på när Annie kommer ut ur transporten efter denna ridlektion med ups and downs;