Jag tror jag skriver lite på svenska idag, för det känns som om jag tänker mer på svenska just nu...

Måste få skriva av mig lite om våra senaste framsteg Annie och jag, för utav vad hjärtat är fullt och så vidare, eller hur?

 

Vi fick nämligen till slut ÄNTLIGEN ordning på baby loungingen. Det blev tvunget att sättas på träns istället för grimma och det verkar ha hjälpt ordentligt, tillsammans med bättre direktiv från min sida säkert också.I förra veckan verkar det som om poletten ramlade ner hos Annie och hon insåg att vad jag förpestat hennes tillvaro med är att jag vill att hon skall gå runt på linan utan pressure. Och simsalabim så försvann pressure både här och där! Helt plötsligt var hon lugn som en filbunke och i bättre balans. Såpass så sista ridlektionen ute hos Davalee, så fick vi mest visa upp våra nya färdigheter, utan att ha något stort "projekt" att fixa till.

 

Och tillsamans med bending exercise ("turn on forehand in motion") och collection exercise -or rather how to rock back onto the hind quarters ("turn on haunches in motion") så har Annie inte bara lugnat sig, utan också blivit känslig till att se vad vi nu skall ha för oss?

 

Och som vanligt så är det en så enorm glädje att ha en ridlärare som blir lika exalterad som en själv över alla små framgångar. När hon såg hur Annie gick på linan så pratade hon om att vi nu kan börja jobba fram emot att få henne att länga steget och börja jobba fram en top-line; alltså bygga muskler utmed ryggraden. Optimistiskt kanske eftersom mulor har annan muskelsammansättning än hästar...Och efter ridningen blev det snack om att vi nu ÄNTELIGEN har en grund så vi kan börja jobba på detaljerna. Hur jag sitter och hur jag lägger vikten. Låta bli att böja mig i midjan och brace-a med höger knä. Såååå roligt!

 

Och sen fick jag dessutom credd från C. Han är så nöjd över hur lugnt och fint Annie går. Och lite lätt avis över hur vi kan lugnt och balanserat minska våra galopp-volter ner till 10 meter utan problem. Borta är dagarna när vi rushade runt hejvilt utan att ens kunna göra en 20-meters volt...

Härligt hörrni!